annsofieahlstrom.blogg.se

Det är nog inte alls många som förstår vad jag har gått igenom hela mitt liv. Det där med att flytta fram och tillbaka och inte känna att man hör hemma på nåt sett men ändå längta till det andra landet så jävla mycket hela tiden. Det är ju inte som om mina föräldrar bor grannar. Inte ens i samma stad, land eller världs del.  

Så har typ bestämt mig nu. Jag har haft en underbar tid i Sverige men den tiden är nästan slut. Jag känner bara att jag vill gråta och gråta! Jag kan inte beskriva hur det känns till någon och jag kan inte ens gråta för mig själv. Kan man inte bara gå tillbaka 19år och 5månader och önska att mina föräldrar inte hade träffats? Fast då skulle jag inte vara jag!